Anförande av Mrs Maureen Holmes

Anförande av Mrs Maureen Holmes den 15 juli 1995, Dublin Irland, vid den 8:de världs kongressen för kennelklubbar. Detta är bara delar av anförande och fritt översatt. För att se anförandet i sin helhet ber jag Dig gå till Brugh Na Boinne's hemsida. Jag reserverar mig för felöversättningar och dylikt.

Den 17 mars 1937 gjorde rasen sin debut som officiellt registrerad ras vi I.K.C championship show. Även fast de 10 deltagarna vid utställningen var olika, kunde man se att de tillhörde en och samma ras och de fick ett varmt välkomnade av publiken.

Under åren har rasen vuxit och spridits från land till land. !995 fanns rasen i 22 länder runt om i världen.
En hel del problem och kontroverser har dykt upp som ett resultat av att en del länder i Europa invaderats av Amerikanska champions, med en helt annan typ, stil och byggnad. Dessa användes flitigt i avel för deras flashiga stil. Detta i sin tur har lett till att den Irländska Wheaten terriern, som beskrivs i standarden, kraftigt sjunkit.

Det är ett accepterat faktum att alla hund raser har en standard, en uppsättning med specificationer, vilka lägger grunden för de olika krav som tillämpas på varje ras. Denna standard är en guide för såväl ägare, uppfödare som domare. Dessa krav sätts upp av människor i ursprungslandet. Människor som är experter på rasen, som levt nära rasen och assosierats med rasen under lång tid. Omdömeslös avel har fört den Irländska rasen till ett stort nederlag. Rasen har producerats i sådan grad att den har förlorat all igenkännlighet med hur den ska se ut. Den Amerikanska Softcoated Wheaten Terrier klubben drog upp deras egna riktlinjer för hur rasen ska se ut i början, men deras hundar matchar inte varken den eller någon annan standard längre. Man har totalt glömt bort att naturen skapat en hund som ska kunna leva och arbeta under de förutsättningarna som råder i sitt hemland.
Ingen (i Amerika) var villig att vänta den tid det tar för en Wheaten att utvecklas, och på något sätt dök främmande ulliga pälsar upp i rasen. Huvud resultatet av detta nya steg var att väldigt unga VALPAR dök upp i utställningsringarna, med en päls som var både av fel struktur och färg, och vann sina championtitlar långt innan de var helt färdigutvecklade och vuxna. Man har helt stirrat sig blind på pälsen, så att saker som storlek, byggnad, färg och andra viktiga riktlinjer för rasen, helt eller delvis har förbisetts.. Nya sjukdomar har dykt upp och den för rasen långa livstiden är hotad.

Rasstandarden är en ras viktigaste dokumentation. Det är en specifikation på rasen som varje individ måste överensstämma med så nära som möjligt. Precis som en arkitekt eller ingengör använder sina ritningnar, har uppfödaren rasstandarden att arbeta utifrån i sitt avelsarbete. Det är inte en fråga om tycke och smak, om personlig smak eller om mode. Det är inte upp till var och en att ändra någonting i rasen för att tillfredställa sina egna önskemål. Standarden talar om vad som är rätt och vad som är fel. En uppfödares strävan ska vara att bygga vidare på det som är rätt och eliminera fel.

Standarden kommer till i ursprungslandet av människor som glömt mer om hundar än vad de flesta människor någonsin kommer att veta. Ingen har rätten att avfärda dem eller överse dem för trots allt är det bara ägare i rasens hemland som besitter den egentliga kunskapen om rasen. En standard kan omarbetas under åren, något kommer till, annat tonas ner, men grunden ändras aldrig, den bokstavligt talat beskriver hur hunden ska vara.
Standarden är ett pass för hunden, hans identifikation till vilken ras han tillhör. F.C.I.´s grundregler säger att det är bara ursprungslandet för en ras, som kan gå in och göra ändringar i en standard. Detta för att förhindra kaos om alla länder skulle göra sina egna standarder för olika raser utifrån hur de vill att en ras ska se ut.
Tyvärr har detta ändå hänt i vår ras, Irish Softcoated Wheaten Terrier. Förutom den OFFICIELLA Irländska standarden finns en Amerikansk, en Engelsk och en Kanadensisk standard.

Hundar är en del av ett lands kultur och historia och liksom alla andra värdefulla saker ska den bevaras. Standarden försöker att slå vakt om att rasen även i framtiden ser ut som den gjort förr.

Det är väldigt lätt att avvika från hur orginalhunden såg ut, både i utseende och i karaktär. Se dig omkring i utställningsringarna så ser du många bevis för detta i många raser som blivit för populära med de negativa fenomen som det för med sig, hundar som är för stora, för pälsade, för krulliga, för fogliga, övervinklade och överdrivna osv. osv. (Wheaten) I många raser har detta resulterat i att man har en typ som fortfarande kan utföra sitt arbete, och den typen som bara klarar av att visas upp, och som aldrig skulle överleva i en riktig hundvärld.
Detta var nonsens i rasen Wheaten Terrier fram till 1966. Innan dess var nämligen alla hundar tvungna att vinna på s.k "qualifying field trial" för att kunna bli utställningschampion. (Jmf med våra jakt prov.)
Faktumet att det nu existerar show typ hundar är en av människor uppfunnen stil, genom att man använt selektiv avel (eller olagligt blandat in andra raser) för att överdriva en del som uppfödaren finner tilltalande.

Faktum är att hunduppfödning, frånsett en del idealister, en inkomstbringande hobby, där marknadens efterfrågan eller personlig smak betyder mer än rasens standard och ursprung.
Det stora antalet felaktiga hundar (som inte följer standarden) säger inte att det är dags att ändra standarden, utan egentligen säger det bara att uppfödare, utställare och domare inte skött sitt arbete korrekt!

En Wheaten ska vara vetefärgad med en päls som är silkig med en gyllene lyster eller ton och den ska vara en TERRIER i typ och inte som det stora antalet hundar som föds upp utomlands och kallas för "Wheaten" där.
Inga hundar med färg annan än vete, inga ulliga pälsar och ingen överdriven päls volym med fel struktur, inga kupade skallar, inga gula ögon, inga övervinklade bakben, inga, genom inblandning av andra raser, dödliga sjukdomar, mest troligt kommande som ett resultat av avel med andra raser (t ex, pudel, Old English Sheepdog, Pudel/cocker blandningar och dess likar) är tillåtna eller önskvärda i rasen.

Det är en svår uppgift för rasklubbar att förebygga dessa variationer, och deras enda riktlinje är den Irländska standarden enligt F.C.I.
Irländska rasklubben ska utbilda sina uppfödare hemma och utomlands, utbilda utställare och domare både hemma och utomlands.
Ingen utanför den Irländska rasklubben ska tillåtas inblandning. Standarden är som den är, klar och tydlig. Uppfödare i andra länder såväl som på Irland är fullt kapabla till att föda upp Wheatens med kvalite som följer den Irländska standarden.

Bara England, Amerika och Kanada har varit "tvungna" att göra sin egen standard. Numera är de varken villiga eller kapabla till att föda upp hundar som följer ens den, eftersom de inte har några som helst önskemål om att följa någonting.
Deras guide i avel är personlig smak. Dessa hundar är förändrade så mycket att de inte går att känna igen.
Domare som inte vill veta, eller inte vet (på grund av ignorans) och inte studerar den KORREKTA Irländska standarden, förstör rasen genom att ta fram de otypiska hundarna som en del vill kalla Wheaten.

Det vore en god ide om rasklubbar eller kennelklubbar återigen påminde domarna om deras uppgift att vara en ras livvakt och att värna om en ras, istället för att följa uppfödares försök att introducera mode och trender inom en ras.

Hundar som placerar sig på en utställning, ska vara en utmärkt representant för rasen, dvs följa standarden.

Domar certificat som måste förnyas efter ett antal år, kan kanske vara nödvändigt för domare som dömer efter annat än efter den officiella rasstandarden, dvs den standard som är godkänd av F.C.I.

Det är beklagligt att det är så lite som skiljer de fyra rasstandarderna åt när man ser hur de tre andra ländernas uppfödning inte representerar någon standard. Storlek, typ, färg, karaktär och pälsstruktur är alla avvikande och främmande. Dessa variationer säger en insatt iakttagare att uppfödarna till dessa hundar har bara en svag kännedom om deras ras standard. Med sitt ansvarslösa handlande har de lyckats skapa en ras inom rasen.

Den enda brådskande ändringen vi behöver är att få uppfödare, utställare och domare att hörsamma och följa den OFFICIELLA IRLÄNDSKA STANDARDEN.


< Tillbaka/Back